Morgnar som är mina
Läkning har inte sett ut som jag väntade mig. Den kom inte som ett genombrott, utan som vanliga morgnar.
Om livet, barnen och mig – efter 30 år med en narcissist
Dyning handlar om det som fortsätter röra sig långt efter att stormen bedarrat. Om åren i relationen, om barnen och vägen tillbaka till mig själv. Jag skriver anonymt, för att kunna skriva ärligt.
Senaste inläggen
Det jag är ledsen för, till mina barn
De såg mer än jag trodde. Det svåraste har varit att sluta försvara mig och börja lyssna.
Det syntes inte, det tog bara plats
Ingen enskild dag var dramatisk. Det var summan av små tillrättavisningar som till slut blev tystnad.
Orden jag lärde mig att inte säga
Det fanns en ordlista jag byggde utan att märka det – meningar som kostade för mycket att uttala.