Morgnar som är mina

Jag trodde att det skulle finnas en dag då jag kände mig färdig. Läkt, klar, en annan människa. Så blev det inte. Det som kom istället var mindre och mycket bättre: morgnar som var mina.

Att vakna och inte genast läsa av någon annans humör. Att dricka kaffet varmt istället för att glömma det medan jag hanterade en stämning. Att märka att en hel förmiddag gått utan att jag vaktat mig själv.

Verktygen som faktiskt hjälpte

Jag är försiktig med att lova något som fungerar för alla. Men några saker bar mig:

• Att skriva ner det, utan mål att det skulle bli fint. Bara ut ur huvudet.
• Att ha ett par människor som trodde mig första gången, utan att jag behövde bevisa.
• Att låta det ta tid, och att sluta mäta hur långt jag kommit.

Dyningen rullar länge efter att stormen bedarrat. Men vågorna blir längre mellan, och lägre. Det är också en sorts land.

Om du är i början av det här: du behöver inte veta hela vägen. Bara nästa morgon.